Med nya regler kan vi göra minoritetsregerande möjligt
Vi är beredda att före nyvalet göra upp om reglerna för regeringsbildning och budgetomröstning – därför bjuder vi nu in statsministern till samtal, skriver Alliansens ledande företrädare, skriver Anna Kinberg Batra (M), Annie Lööf (C), Jan Björklund (FP) och Göran Hägglund (KD) på DN Debatt.
Efter bara två månader som Sveriges statsminister står det klart att Stefan Löfven har misslyckats. Den främsta orsaken är att Sverigedemokraterna valde att bryta mot praxis, men också att regeringen inte tagit ansvar för det parlamentariska läget.
I stället för att på allvar bjuda in hela Alliansen för att konkret diskutera formerna för hur landet ska styras har Löfven återkommit med svävande formuleringar om samverkan. Nu senast när det stod klart att regeringens budget med stor sannolikhet skulle falla. De enda erbjudanden som gavs handlade om hur Alliansen skulle ge stöd till hans vänsterregering.
Vi välkomnar ett extra val som kan skapa förutsättningar för det som är normalläget i svensk politik – en regering som tar sin utgångspunkt i den politiska mitten. Genom allianssamarbetet har vi under åtta år visat att vi kan ta ett sådant ansvar för Sverige, där ytterkanterna berövas avgörande inflytande och där breda uppgörelser kunnat slutas i viktiga frågor.
Alliansen har styrt Sverige i både majoritet och minoritet. Det gjorde vi genom att i riksdagen förhandla med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
I dag kan inget parti förvänta sig egen majoritet. Inget parti kan heller förvänta sig att sitta i regering ensam. Allianssamarbetet har varit vårt svar på denna förändring.
För att framöver kunna hantera det förändrade parlamentariska läget är två delar särskilt viktiga: tydlighet kring hur statsministern ska utses samt hur den konstellation som har störst parlamentariskt underlag ska kunna genomföra sin ekonomiska politik. De förändringar som krävs kan göras i riksdagsordningen, genom lagstiftning eller överenskommelser.
Vi har öppnat för samtal med de rödgröna partierna för att hitta en långsiktig väg framåt. Vi hoppas och tror att tiden nu är mogen för de rödgröna partierna att ta detta ansvar och möta allianspartierna i samtal. Vi vill se ett gemensamt ansvarstagande som lägger grunden för att den stabilitet som historiskt varit utmärkande för den svenska demokratin kan värnas.
Vår inställning har hela tiden varit att den konstellation som i valet får störst stöd ska bära regeringsansvaret. Det innebär att vi avser följa samma princip som vi gjort tidigare: om Alliansen inte kan bilda regering så lägger vi ned våra röster om talmannens förslag till statsminister är en naturlig följd av det parlamentariska läget och det kan göras troligt att regeringen i huvudsak kan vinna stöd för sin politik. Det är att visa respekt för väljarna. De idéer om storkoalitionslösningar som förts fram från olika håll är inte aktuella av flera skäl. Till att börja med är de politiska skillnaderna mellan blocken omfattande, men vi kan även se att de länder som valt denna väg i de flesta fall stärkt förutsättningarna för ytterlighetspartier att växa sig ännu starkare.
Vi vill utveckla och skärpa reglerna kring budgeten och riksdagens arbetsformer för att skapa stabila förutsättningar för att Sverige ska kunna styras även under nya parlamentariska förhållanden. Ramverket kring budgeten behöver stärkas. Det måste vara tydligt att budgeten ska tas i sin helhet.
Vi är även beredda att diskutera hur röstningsreglerna i riksdagen fungerar för att undvika den typ av ansvarslösa agerande som Sverigedemokraterna nu givit exempel på. Utgångspunkten skulle vara att det budgetalternativ som har det starkaste stödet i kammaren faktiskt också blir det som beslutas. Förändrade röstningsregler skulle kunna genomföras genom överenskommelse mellan partierna eller en förändring i riksdagsordningen avseende budgetbeslutet. Regeländringarna skulle kunna avgränsas till beslut som är budgetrelaterade, till exempel budgetproposition, vårproposition och ändringsbudget.
Detta är helt centrala frågor för hur Sverige ska kunna regeras och väljarna förtjänar tydliga besked redan inför extra valet 22 mars. Därför sträcker vi nu ut vår hand till de rödgröna partierna för att gemensamt kunna hitta långsiktiga lösningar framåt. Om vi kan enas om sådana förändringar är vi beredda att medverka till att de kan genomföras utan dröjsmål.